gen_75228.1.gif
Home Start Electra Dobermann Electra pedigree Show results Electra career Work/Obedience MH Korning Update Calendar (2011) Calendar (old) CAC/SE UCH Medicine Aktivitet Links facebook Ardens Izumrud Lenis blog Butik da Lenis Banners Photo slideshow Photo gallery Lenis pixbox Lenis YouTube Vetande News 2006/07 Guestbook In memoriam e-mail me

Dobermann breed health problem

Share

  Electra de Galius - Dobermann

Hip Dysplasia, von Willebrand's Disease, PHTVL/PHPV, DCM...

 

DOBERMANN MEDICAL CONDITIONS  

Dobermann is an elegant, noble and beautiful animal. Unfortunately, when an animal becomes popular with people, the tendancy for some to try to profit leads to irresponsible breeding practices. If a breeder does not carefully screen the sire and dam; if the dam is bred every time she comes into season; if the environment that the dogs and puppies are kept in are not conducive to socialization, than it is probable that unhealthy dogs will be the result.  The ancient dictum of "Buyer Beware" is very appropiate when purchasing a Dobermann, indeed, any breed of dog. The responsible, committed breeder will take very good care of his/her “babies”. They will not be in wire cages in a remote backyard, they will be in a clean kennel, or in the breeder’s home near the family. The responsible breeder will breed the dogs when he/she knows that all the puppies already will have homes waiting for them.  That is why good breeders have waiting lists. Show people want to have champions as a result of a breeding. The ribbons at a show go to the dog that conforms to that standard. There is not a “perfect” dog anywhere, but there are some that come very close.

The following is a listing of some possible genetic faults found in some of the Dobermann bloodlines. This is not to say these will occur in every animal, only that a new owner should be aware of their existence, and to question a breeder (the seller) about the possible occurance of these problems within the puppies.

 

Wobblers syndrome is caused by a narrowing or malformation of the spinal cervical (neck) vertebrae which causes pressure on the spinal cord by the lower cervical (neck) vertebrae due to either a malformation of the vertebra or a malocclusion (when the vertebrae do not come together properly). This causes anywhere from a mild, to a severe affect in the dogs gait.. Other conditions can mimic the symptoms. The only definitive diagnosis of Wobblers Syndrome or Spondololithesis, is a mylogram where dye is injected into the spinal column and then the neck is flexed and x-rayed.

  •  Hip dysplasia (HD)

Hip dysplasia (HD) almost exclusively occurs in the larger breeds of dogs weighing over 35 pounds (16 kilo), and is the most common cause of rear-end lameness. The cause of Hip dysplasia is a malformation of one or both of the ball and socket joints in the hip, common in larger, deep-chested breeds. Normally, there is, in the healthy dog, a broad pelvis with a rounded cup into which the ball of the femur fits solidly. The ligaments and good musculature hold the ball in place while allowing free motion of the femur. Genetics play the largest role in whether or not a dog will develop hip dysplasia. Other factors include environmental (including weight and nutrition) and under what conditions the puppy is raised, also training methods and rearing practices.

Avläsning sker sedan 2000.01.01 enligt FCIs regler med gradering: A, B, C, D och E. (Några raser är undantagna. Dessa avläses under en försöksperiod enligt tidigare gradering).
Graderna A och B godkännes i de fall krav på höftleder utan anmärkning krävs. Grad C är en lindrig dysplasi och D samt E är måttlig respektive kraftig dysplasi.
Vidare hänvisas till SKKs registreringsbestämmelser där det för respektive ras framgår vilka regler som gäller.

 

HD-free

Even dogs with normal hips can produce dysplastic puppies.

The first signs often appear at four to nine months of age. Some of the signs of hip dysplasia at this age are: walking with a limp or swaying gait, bunny hopping when at a run and exhibiting difficulty in getting up. If the dog is rolled onto its back, the rear legs resist being spread into a "frog-leg" position. It is important that a veterinarian is consulted to aleviate pain and improve function. Treatment can be most effective for dogs with mild to moderate symptoms that exercise and remain active. There are several surgical treatments available to dogs with more severe symptoms. Again, consultation with your veterianrian is imperative.
  • von Willebrand's Disease (vWD)

von Willebrand's disease is a hereditary bleeding disorder. It impacts the dog's ability to clot blood (similar to hemophilia). This disorder is found in both males and females.
For further information regarding this condition please see (Medical/von Willebrand's Disease).

  • Bloat (GDV)

Bloat must not be ignored. If your dog looks "bulgy", is pacing with anxiety and drooling a bit, he cannot sit or lie down comfortably and is in general distress, get moving now, get to a veterinarian. For more information, please see: Medical Index/G.V.D. or bloat.

The Restless Doberman: A Case of Bloat that ...

 

  • PHTVL/PHPV

PHTVL/PHPV är en förkortning av ordet persisterande (egentligen "framhärdande") i kombination med de latinska namnen på olika strukturer som normalt sörjer för ögats blodförsörjning under tidiga fosterlivet och på den primitiva glaskroppen som finns i ögat under fosterutvecklingen. Om stora rester av dessa finns kvar senare i livet kan de ge mer eller mindre allvarliga problem beroende på sin storlek. PHTVL/PHPV förekommer speciellt hos dobermann och är ärftlig. Sedan problemet uppmärksammades i rasen har frekvensen drabbade djur minskat markant. Förändringen har påvisats hos enstaka hundar av andra raser. PHPV förekommer främst hos staffordshire bullterrier.

PHTVL/PHPV innebär att rester av ett blodkärlsystem som försörjer ögats lins med näring under fostertiden inte återbildas normalt. Förändringarna graderas från 1 till 6. Ju högre siffra desto kraftigare avvikelse och medföljande sämre synförmåga. PHTVL/PHPV kallas vardagligt ibland för ”bokstavssjukdomen”. Förkortningen PHTVL ska utläsas Persisterande Hyperplastisk Tunica Vasculosa Lentis. Om PHTVL/PHPV - SKK

"PHTVL/PHPV Persistent hyperplastic tunica vasculosa lentis (PHTVL) and persistent hyperplastic primary vitreous (PHPV) refer to the persistence of the embryonic vascular system of the lens. PHTVL/PHPV is a congenital eye anomaly which has been described in many animals as well as in man. Until the late 1970's PHTVL/PHPV was only sporadically described in a litterature in animals including dogs. The first documented case in dog was in a Greyhound (Grimes and Mullaney). After that there were also some descriptions of individual cases of this anomaly in the litterature (Keller, Blanchard and Krehbiel, 1972, Gelatt, 1973, Barnett and Grimes, 1973, Rebhun, 1976, Rubin, 1974, )." More about PHTVL/PHPV

 

  • Panosteitis

Occasionally referred to as "wandering lameness", this disease presents itself as spontaneous lameness, affecting dogs between the ages of 5 to 14 months.
For further information regarding this condition please see (Medical Index/Panosteitis).

  • Osteochondrosis Dissecans (OCD)

Osteochondrosis Dissecans is a disorder of bone formation resulting from a defect in the transition of cartilage into bone during the growth process. This condition appears to be genetic in nature, being far more common in some bloodlines than others. Similar to hip dysplasia, environmental factors can be contributory.
For further information regarding this condition please see (Medical Index/Osteochondrosis Dissecans).

  • Hypothyroidism

Hypothyroidism is the result of low production of hormones by the thyroid gland. The symptoms can include skin and coat problems, sudden onset of aggressive behavior, itching lethargy, musky odor, among others. A simple blood test will determine if your dog has this condition.
For more information please see :  Medical Index/Hypothyroidism.

  • Cardiomyopathy - DCM 

Cardiomyopathy is a term used to describe a condition which occurs to the heart muscle, when one or more diseases cause inflammation and scarring. This inflammation and scarring causes an enlargement of the heart itself, and the chambers within the heart dilate and become less efficient in supplying the body and organs with blood. The end result of a dog suffering from this condition is that the heart muscle will eventually weaken and the dog will develop congestive heart failure, and will die.
For further information please see Medical Index/Cardiomyopathy.

Dobermann-DCM (dilated cardiomyopathy) - causative gene




 
  • Copper Toxicosis

This metabolic disorder leads to copper being accumulated in the liver. Left untreated this condition can be fatal. Refer to medical index/copper toxicosis for more information.

  • Elbow Dysplasia

Elbow Dysplasia is a developmental disorder of the bones associated with the elbow joint. This disease is generally accepted as genetic in nature, and can occur in multiple levels of severity. 
As with Hip Dysplasia, both parents should be certified as free of Elbow Dysplasia prior to breeding. For further information regarding this condition please see (Medical Index/Elbow Dysplasia).

 

Pyometra In The Dog, A Serious Uterine Infection Requiring Surgery ...

Pyometra - livmoderinflammation

 

GASTRIC TORSION

Torsion of the stomach in the dog is characterized by life-endangering distension of the stomach with gas; the stomach is usually found to be severely dilated and congested, and often to have rotated about an axis in the plane of the esophagus.

The treatment of torsion of the stomach is unsatisfactory for two reasons. First, the condition develops so quickly that the animal can die in such a short time that many dogs die before treatment can be instituted. Second, it is not possible to save all animals with any of the presently accepted forms of treatment. Using the method in which the distension is relieved and the torsion corrected at a later date, it is expected that 75 to 80 % of dogs should survive. Some dogs are so close to death before treatment that they cannot be saved, and in others, the stomach wall is severely injured by lack of blood supply so that recovery cannot occur.

This condition in the dog has a sudden onset, usually within one to two hours of eating a large meal. The dog is first breathless and, if examined closely, the abdomen is excessively large. The dog will stand, lie still, or move only with caution. He will generally pass feces and gas so that eventually the entire gut with the exception of the stomach has been emptied. There are often attempts at vomiting although these attempts are rarely successful. In a period varying from one-half to three hours, the stomach becomes grossly distended, and there is severe dyspnea, or difficulty in breathing. The dog may live up to 36 hours but many will die within one to two hours.

It seems there is a high risk of torsion of the stomach if the animal is given one feeding a day, the dog is allowed to drink and to indulge in vigorous exercise after eating. All these factors should be avoided.

Pyometra and gastric torsion  is not genetical but a serious medical condition.

 

 

Om hund, faror, sjukdom och hund i bil

Gemini Ginga House...sibling to Gama Ginga House, Electras mother.

He is a very handsome male.

 

      1. Hälsa på en hund
      2. Farligt för hundar
      3. Om hunden blir sjuk
      4. Hund i bil - solig dag 
      5. Ohyra 

 

1.

Snabblektion

Hälsa på en främmande hund

 

  •  Kolla alltid med ägaren först - och respektera ett nekande svar.

  •  Se till att det är fria ytor någon meter runt om hunden.

  •  Stanna en bit ifrån och låt hunden komma fram.

  •  Om hunden är liten - eller rädd - sitt på huk.

  •  Fäst blicken någon annanstans än på hundens ansikte.

  •  Håll stillsamt fram handen (eventuell med en godisbit i, om du eller hunden är rädd)

  •  Låt hunden nosa färdigt först, innan du rör vid den.

  •  Smek hunden på bröstet, halsen eller kinden.

  •  Var uppmärksam på tendenser att hoppa så att du inte blir överraskad.

  • Om hunden hoppar upp mot dig kan du prova att vända ryggen till (eller resa dig upp). De flesta hundar hoppar mindre om de inte kan komma åt ansiktet.

  •  Låt hunden vara ifred om den går sin väg.

2. Farligt för hundar

Ge helst inte din hund rester från familjens egen mat. Det kan i värsta fall vara direkt skadligt för den. Det gäller till exempel rätter med lök eller choklad. Låt inte heller hunden få köttbenet från middagssteken eller rester av fågel. Och du ska aldrig ge din hund köttben från får, gris, fisk, fågel eller höns/kyckling. Benen bildar flisor som kan skada hundens matsmältning. Ge den hellre ett specialtillverkat kött- eller tuggben. Då får din hund samtidigt träna sina käkar. 

Speciellt farligt för hundar:

  • Alla former av medicin – även huvudvärks- och sömntabletter samt p-piller
  • Kylarvätska (smakar sött och hundar gillar därför smaken, mycket farligt!
  • Växter: bl a prickblad, high chaparall, julstjärna, hyacinter och alla andra växter med vit saft i stjälken
  • Lök av alla typer  (både tillagad och rå)
  • Choklad – såvida det inte är choklad som är speciellt framställd för hundar
  • Svamp (förgiftningssymtom)
  • Vetedeg (degen jäser i magen och då bildas etanol, hunden blir berusad och stora mängder deg leder till alkoholförgiftning. 3 hg deg gav ca 4,2 promille hos en hund)
  • Bittermandel (innehåller cyanid, bittermandelförgiftning kan leda till döden). 
  • Råttgift (otroligt farligt och dödligt för hundar. Hunden förblöder inombords.)
  • Alla typer av kemikalier – även rengörings- och tvättmedel
  • Paddor (paddförgiftning är inte så farligt från Svenska paddor, men kan vara nog så besvärande för hunden som blir slö med kraftig salivering och små pupiller)
  • Alger ( hund som dricker vatten ur sjöar och vattendrag med höga halter av algtoxiner från blågröna alger (cyanobakterier) riskerar att bli sjuka. Hundar som badar ofta och länge och som dessutom gärna dricker av vattnet löper särskilt stor risk).
  • Vindruvor (innehåller ett ämne som är giftigt för hundar).
  • Russin
  • Äpplen (i för stora mängder)
  • Ekollon

 

3. Är hunden sjuk?

Upplever du att något har förändrats eller är onormalt, och du ej har

någon förklaring till detta är det klokt att låta hunden bli undersökt

av din veterinär. Hur snabbt detta behöver ske beror på hundens

allmäntillstånd, samt om hunden har ihållande blödning eller ansträngd

andning. Skulle så vara fallet behöver veterinär kontaktas omgående.

I annat fall är det oftast möjligt och fördelaktigt att hålla hunden

under observation och kontakta din veterinär så fort som möjligt,

förutsatt att det du iakttagit ej ytterligare försämrats.

 

 

Innan du ringer till veterinär - se dessa punkter:

        • hundens ras, ålder och kön
        • kroppstemperatur
        • allmänna beteende
        • andning, hosta
        • päls
        • aptit, törst
        • kräkningar
        • avföring:  normal, lös, hård, blodig, har hunden svårt att bajsa
        • urin:  normal, blodig, kissar ofta, har svårt att kissa
        • tandstatus
        • dålig lukt eller flytning munhåla, öron, könsöppning
        • ögon
        • analområde
        • ev medicinering

 

Här följer några vanliga akuta sjukdomstillstånd: 

 

  

Förgiftning:

vid misstanke om förgiftning ring veterinär. Om giftet är ett läkemedel kan även läkemedelsupplysningen ringas dygnet runt på tel 020-66 77 66.   

 

Magomvridning: 

detta motsvarar tarmvred hos människa, och drabbar framför allt storvuxna raser. Händer oftast då utfodring (oftast torrfoder) och motion är för nära inpå varandra. Magsäcken vrids ett varv runt sin axel. Foder och gas kan ej passera vilket resulterar i att magsäcken sväller kraftigt. Detta ger en konturstörning av buken bakom revbenen. Andning och blodcirkulation påverkas kraftigt, liksom hundens allmäntillstånd. Hunden försöker kräkas men bara lite slem och saliv kommer upp. Har detta inträffat måste hunden omgående till veterinär! OBS! Detta tillstånd är livshotande och leder till döden utan snabbt insatt behandling (inom ca 1-4 tim). 

 

 

Trafikskador och fall från hög höjd:

bör undersökas av veterinär. Då allmäntillståndet är påverkat bör detta ske omgående.

 

 

Bitskador, sårskador: 

ihållande blödning och större hudskada måste åtgärdas omgående. Lägg vid behov ett tryckförband och kontakta sedan veterinär. Mindre skador bör tvättas rena och vid behov bandageras. Veterinärbesök kan i allmänhet vänta tills påföljande dag (om skadan inträffar sen kväll/natt). I sådant fall bör halskrage användas så att hunden ej själv genom slickande och bitande förvärrar skadan. Kontakta veterinär i de fall du är osäker.

 

 

Ögonskador: 

när ögat skadats av yttre våld som t ex rivsår, bitsår, sticksår och skada på hornhinnan misstänks, bör det undersökas

snarast. Jämför det skadade ögat/hornhinnan med den friska sidan. Djupare sår ses oftast som en grå konturstörning i den normalt släta och blanka hornhinnan. Ytliga sår kan vara svåra att se utan diagnostisk färgning. Därför bör alltid en ögonskada undersökas av veterinär, om inte omedelbart så senast påföljande dag så tillvida förbättring dessförinnan

inte inträffat.

 

 

 Hältor, benbrott: 

kan oftast vänta över natten till nästa dag om huden är hel. OBS! Om en led är varm och svullen bör dock veterinär kontaktas omgående, då en ledinfektion kan misstänkas. Skulle allmäntillståndet vara nedsatt och/eller hunden ha mycket ont bör även i sådant fall veterinär kontaktas omgående. På skador nedan armbåge och knä kan ett stödförband anläggas i väntan på veterinärundersökning. OBS! Var uppmärksam på att ej lägga ett stödförband för hårt. Blodcirkulationen kan i så fall försämras till benet, vilket kan leda till allvarlig vävnadsskada.

 

 

Ormbett: 

vid ormbett skriker oftast hunden till och gnyr en stund. Det bitna området svullnar kraftigt under någon timme. Undvik att hunden rör sig i onödan, giftet sprids då lättare. Bär om möjligt hunden efter ett ormbett. Om du har cortison utskrivet ge detta enligt tidigare anvisning (det råder dock delade meningar om man skall ge hunden cortison eller inte).

 Kontakta sedan veterinär. Veterinärbesök rekommenderas eftersom ormbett kan ge

hjärt-, njur- och leverskador.

 

 

 Insektsbett/getingstick: 

är oftast ofarligt för hund. Vid många bett eller stört allmäntillstånd kontakta veterinär. Hunden får i vanliga fall ej

svullnad i andningsvägarna. Skulle dock ett getingstick ta i munnen eller tungan kan detta inträffa. Kontakta i sådant fall veterinär omgående. Har du cortison hemma kan du ge detta som vid ormbett, en engångsdos på 2 mg/kg.

 

 

Kräkning och/eller diarré: 

om allmäntillståndet är ostört och hunden får behålla vätska kan man prova med svält i 24 timmar. Ge sedan kokt fisk

(torsk eller sej) och kokt ris i små portioner 3-4 ggr/dag i 2-3 dagar för att sedan successivt återgå till normal kost under 2-3 dagar. Om misstanke finns att hunden svalt ett främmande föremål bör veterinär kontaktas omgående. Likaså om kräkningarna och/eller diarrén är ihållande och svält/diet inte ger någon förbättring. Vid stört allmäntillstånd kontakta

alltid veterinär.

 

                                                    

 

4. Hund i bil - solig dag

Sol

Varje sommar avlider ett flertal hundar av värmeslag i bilar. Några minuter i för hög temperatur räcker för att hunden ska bli påverkad. Temperaturen stiger snabbt även om du vevat ner en sidoruta. Du kan inte vara nog försiktig när det gäller detta. Lämna aldrig hunden i bilen om den inte är sval och står i skuggan, samt har god ventilation, till exempel med luckan i en kombibil öppen. Det finns låsbara galler till detta.

 

Lämna aldrig hunden i bilen en varm sommardag!

 

Vad kan man då själv göra om man upptäcker att en hund, annat djur eller kanske ett barn, mår dåligt i en instängd bil?

 

Här är en tabell som får oss att förstå hur varmt det verkligen blir i en parkerad bil.

Klockan

Yttertemp

Skugga/sol

Temp  bilen

08.30

+14

skugga

+19°

09.30

+18

skugga

+38°

10.30

+20

blandat

+47°

11.10

+20

sol

+58°

12.00

+23

sol

+62°

13.30

+22

sol

+85°



Symptomen för värmeslag är förhöjd kroppstemperatur (41-43°) och att hunden hässjar våldsamt. Detta är ett akut livshotande tillstånd och måste behandlas direkt!

Skölj hundens huvud och ljumskar med kallt vatten och kolla kroppstemperaturen varje kvart. Åk omgående till veterinär för fortsatt behandling. Det viktigaste är att så fort som möjligt få ner hundens temp till 39 grader.

Inga hundar i bilen en varm dag!



Svenska Kennelklubben rekommenderar när du reser med hund i bilen:

  • Att vid långa turer köra nattetid då det är svalare.
  • Att rasta ofta och gärna vid en sjö så att kanske både förare och hund kan svalka sig.
  • Att tänka på att solen förflyttar sig snabbt, inom mycket snar framtid är värmen i bilen olidlig!
  • Att om du har en combi installera grindar eller en bur så att när du stannar till kan öppna luckan och låta hunden få frisk luft!
  • Att aldrig binda hunden i bilens stötfångare, dragkrok eller liknande - det kan sluta mycket illa ifall man plötsligt måste åka vidare eller flytta bilen (senast hände det en olycka 2005)!
  • Att hellre placera hunden hos goda vänner eller på pensionat om resan går till platser som hunden inte är lika välkommen till. Då behöver man inte oroa sig för att hunden får sitta långa, varma och kanske farliga timmar i bilen.

 

Bind ALDRIG någonsin din hund i bilens dragkrok
Det är förbjudet att binda hunden vid bilens dragkrok, oavsett omständigheter.
Flera tragiska olyckor inträffar varje år till följd av att föraren kör iväg efter att ha glömt bort eller missat att hunden fortfarande är fastbunden i kroken.

  

 5. Ohyra

De flesta hundar drabbas någon gång i sitt liv av ohyra. Nedan finns lite fakta om själva skadedjuret, ohyran. Hur det smittar, symtom och hur man behandlar och med vilka medel. Om din hund har någon form av ohyra så tänk på att det är mycket viktigt att behandla så som det står på produkten. Det är oxå viktigt att räkna dagarna från den ena behandlingen till nästa, då ägg kan leva vidare och nya problem uppstå.

 

Mjällkvalster och skabb

Mjällkvalstret är ett kvalster som skiljer sig från den art som orsakar vanlig skabb.
Det är inget äkta skabbdjur. Kvalstret lever ytligt i hudens hornlager och gräver inte gångar huden.
Äggen sitter fästade på hårstrån. Mjällkvalstret är 0,5 mm stort och kan ses med förstoringsglas eller i mikroskop.

Mjällskabb

SMITTA:

Smittar mellan, hund-hund, hund-människa och hund-katt.
Smittar även från ex. borste, kam, hundkorg, matta mm.

SYMTOM:

Intensiv klåda och hudförändringar med stark mjällbildning, framför allt på ryggen och vid svansroten.
På unga djur ses förändringar över hela kroppen medans det hos äldre djur ofta bara syns mjällbildningar runt svansroten utan andra symtom.

Symtom på människa:
Klåda och hudutslag på kroppsdelar som kommit i kontakt med djuret, främst händer, armar och ben.
Dock så förökar sig inte kvalstret på människa, därför räcker det i allmänhet att behandla hunden och omgivningen för att utslagen ska försvinna.

DIAGNOS

Diagnosen är lätt att ställa. Skabbdjur och/eller ägg påvisas i hudavlagringarna. Djuren är små men kan upptäckas med blotta ögat om man har god syn, annars med hjälp av förstoringsglas. De är vita och kallas "walking dandruff"; vilket är ett träffande namn för det ser ut som om de minsta mjällflagorna vandrar omkring i pälsen. Ett enkelt sätt att påvisa Cheyletiella är annars att kamma ner mjällen på ett objektglas, som fuktats med lite glycerin och beskåda preparatet i mikroskop där både skabbdjur och ägg syns tydligt.

Differentialdignos

Angrepp av andra skabbdjur, löss eller loppor samt seborré kan ge liknande symtom.

BEHANDLING:

Veterinär bör anlitas för rätt diagnos och behandling.
Medel man kan använda

  • Dermocan schampo
  • Sebacil vet (recept)
  • Exspot Vet.

    Det är också mycket viktigt att göra rent hundens omgivning.

     

    Löss - pediculos

    Av lössen finns det 2 arter.
    Den vanligaste är den blodsugande Linognathus, den ovanligare sorten är Trichodectes och den är en pälsätande lus.
    Löss är ganska lätta att upptäcka eftersom både lusen och äggen (gnetterna) syns med blotta ögat.
    Honan lägger 5-10 ägg varje dag under hela sin livstid som är 4-6 veckor.
    Lössen kan överleva utanför sitt värddjur i ca 1-2 veckor, beroende på temperatur.

    SYMTOM:

  • Klåda
  • Rodnad
  • Mjällig glanslös päls
  • Håravfall
  • Eksem

    Speciellt på nosen, bakom öronen, i ljumskar, i armhålor och på bringan.
    När hunden kliar sig kan den få infekterade sår, det är inte ovanligt.

    SMITTA:

    Smittar vid direktkontakt mellan hund-hund men även indirekt dvs från tex. liggplatser, borstar och kammar mm.
    Lössen smittar inte till människa eller annat djurslag.

    DIAGNOS:

    När man hittar löss eller lusägg (gnetter) i pälsen.
    Äggen sitter hårt fast på hårstråna.

    BEHANDLING:

    Dessa medel kan användas:

  • Dermocan schampo
  • Canitex schampo
  • Tigerspray
  • Sebacil vet. badkoncentrat (receptbelagt)
  • Exspot vet. spot on (Reseptbelagt)
  • Man kan se döda ägg även efter lyckad behandling.

    Exspoten kan även användas mot loppor och fästingar.
    Om man under sommaren vill undvika fästingar så kan man använda detta medel i föebyggande syfte.
    Under den tid som medlet håller i så kan hunden inte få löss eller loppor heller.

    OBSERVERA att Exspot vet är ett starkt medel och att man inte ska annvända det för ofta, det finns även hundar/raser som inte tål medlet.
    Vill du använda Exspot vet så tala om för den veterinär som ska skriver ut ditt recept vad du har för ras.

    Lus i päls på hund
    Lus, Linognatus setosus, i pälsen på hund

    Närbild lus
    Närbild av framkroppen



    Loppor - puliculosis

    Den äkta hundloppan heter Ctenocephalides canis.
    Loppan är en blodsugare och är 1-4 mm stor.
    Det är vanligt att fågelloppor, grävlingsloppor och igelkottsloppor smittar hundar.
    Dom lever tillfäligt på huden och är inte så svåra att bli av med.
    Den har anpassat sig till vårt innomhusklimat.
    Äggen kan överleva mer än 1 år och sedan utvecklas via ett larv och puppa stadium utanför värddjuret.
    Loppan är mellanvärd för en av hundens bandmaskar.
    Kattloppan Ctenocephalides felix kan också angripa hundar.
    Lopporna är ljusbruna till brunsvarta.
    Dom är tillplattade från sidorna och har långa ben.

    SYMTOM:

    Kloda och rådnad hud, sekundärt även hudallergi, förekomst av loppans avföring.
    Klådan uppstår av loppans saliv i samband med bett och av loppans avföring (avföringen liknar små kommatecken som innehåller blod).
    Nässelliknande utslag som syns tydligast efter 4-5 dagar.

    SMITTA:

    Smittar från hund-hund, hund-människa och hund-katt.
    Smittar vid närkontakt eller från omgivningen.

    DIAGNOS:

    Diagnos: Fynd av loppan eller loppans avföring.



    BEHANDLING:

  • Tiguvon 20% för hund
  • Tiguspray
  • Program vet. tabletter
  • Expot vet. spot on (recept)
  • Sebacil vet (recept)

    Det är också mycket viktigt att göra rent hundens omgivning.

    Närbild på loppa 
    Närbild på loppa

     Loppalllergisk hund

    Loppalllergisk hund med typiska förändringar på bakkroppen


    Loppa jämförd med knappnål
    Loppa jämförd med knappnål

     

    Hårsäcksskabb

    Denna parasit (Demodex) lever sitt liv i hårsäckarna och kan ställa till med stora problem.
    Skabbdjuret förstör helt hårstrånas tillväxt.
    Själva skabbdjuret syns bara i mikroskop.

    SMITTA:

    Smittar genom direktkontakt.
    Valpar kan smittas av tiken redan under de första levnads dagarna, då de har en intensiv närkontakt.
    Tiken kan vara smittobärare utan att själv visa symtom.


    SYMTOM:

    Hårsäcksskabb kan uppträda i lokal form och i en generaliserad form.

    Den lokala formen förekommer mest hos valpar och hos hundar som är yngre än 1 år.
    Symtomen för den lokala formen är:

  • Lokalt hårlösa
  • Fjällande men inte kliande fläckar i ansiktet och på frambenen.

    Den lokala formen kan övergå till den generella formen.

    Den generella formen är mera svårbehandlad och är plågsammare.
    Den uppträder även spontant och är då vanligast hos korthåriga raser.

    Symtomen för den generella formen är:

  • Mjäll
  • Håravfall
  • Förtjockad hud
  • Mörkpigmentering
  • Hudinfektion
  • Ibland klåda
  • Utslag som kan påminna om en allergi

    Symtomen framträder mest i ansiktet, på bolen, ben och tassar.


    BEHANDLING:

    Kontakta veterinär, för att få bort hårsäcksskabben använder man tabletter som heter Interceptor och det är ett receptbelagt preparat.


    Rävskabb

    Rävskabb (Sarcoptes) är numera en vanlig åkomma på hundar.
    Djuret borrar gångar i överhuden för att lägga sina ägg där och orsakar då en intensiv klåda.
    Utvecklingen från ägg till vuxet skabbdjur tar 2-3 veckor.
    Det vuxna skabbdjuret lever sen i 3-6 veckor, oftast lever dom hela livet på samma värddjur.
    Utanför sitt värddjur kan den leva i upp till 3 veckor i en annan miljö.
    Skabbdjuren är mycket tåliga mot kyla.


    SYMTOM:

  • Intensiv klåda
  • Hudförändringar, börjar ofta på öronkanterna, haser och armbågar, senare i ansiktet, på ben, tassar och buk
  • Rådnande hud med röda knottror
  • Håravfall
  • Sträv och glanslös päls
  • Hudinfektioner pga rivsår och förtjockad hud
  • Hunden ser plågad ut


    SMITTA:

    Det smittar från räv-hund, hund-hund, smittar även indirekt dvs jakthundar kan smittas i skogen i ett gryt eller i nedsmittade hundkojor.
    Angripna rävar söker sig gärna också till bostäder för att söka föda, därmed ökar också smittorisken för vanliga sällskapshundar.

    Rävskabben kan också tillfälligt smitta till människa, men dom kan inte föröka sig där utan orsakar endast tillfällig klåda.


    DIAGNOS:

    Skabbdjuret kan ej ses med blotta ögat utan bara med mikroskop.
    Kontakta alltid veterinär vid misstanke om rävskabb


    BEHANDLING:

    Det finns inget receptfritt medel mot rävskabb så därför måste veterinär alltid kontaktas vid misstanke om rävskabb.
    Behandling utförs med
  • Sebacil vet. badkonsentrat (recept)
  • Ivomec vet. (Injektion)

    OBS!: Observera att vissa hundraser (Collie raser eller blandraser med Collie) inte tål Ivomec vet.

    Det är viktigt att sanera hundens omgivning.

     

    Öronskabb

    Öronskabb (otodectes) kan drabba hunden.
    Smittkällan är vanligen en katt men det kan även vara från annan hund.
    En katt kan ha öronskabb utan att visa symtom.
    Några få skabbdjur kan räcka för att orsaka en inflammation.

    Öronskabben lever nere i hörselgången där den suger näring från vävnadsvätskan och orsakar svår klåda.
    Det är stor risk att hunden får bakterieinfektioner eftersom hunden lätt river sönder örat pga den svåra klådan.


    SYMTOM:

  • Intensiv klåda
  • Fynd av skabbdjuret (syns med förstoringsglas)
  • Hunden gnuggar/river sig med tassen i eller kring örat
  • Rikligt med brunsvart sekret/gegga
  • Öroninflammation


    OBS!:Kontakta alltid en veterinär om

  • Hunden har besvär från örat
  • Om du misstänker skabb
  • Om hunden fått in något i örat


    Fästingar

    Fästingen är 3-4 mm stor i naturlig storlek.

     

    Plockad på Electra 2006...

    Det finns flera fästingarter i sverige.
    Mest förekommande är den vanliga fästingen Ixodes ricinus, den förekommer ute i naturen och är mest aktiv från våren till hösten.
    Den trivs bäst i varm, fuktig miljö, gillar grässtrån och busksnår o dylikt.

    Den bruna hundfästingen Rhipicephalus sanguineus som också kallas Tropisk hundfästing, trivs bäst inomhus och kan vara väldigt svår att bli av med.

    Fästingarna genomgår 3 utvecklingsstadier, larv, nymf och vuxenstadiet.
    Varje stadium tar ca 1 år och fästingen måste suga blod i varje stadium.
    Fästingen borrar sig då fast i huden för att suga blod, antingen från människa eller djur.
    Bakkroppen sväller då upp till en gråglänsande ärta.

    På senare år har fall av fästingburna infektioner observerats på hund.
    Dessa sjukdommar kan visa sig några veckor upp till flera månader efter själva fästingbettet.


    SJUKDOMMAR:

    Det här är dom sjukdomar hunden kan få av fästingar.

  • Borrelios är den vanligaste
  • Ehrlichios förekommer också
  • TBE (Tick Borne Encephalitis) är mycket sällsynt


    SYMPTOM:

    VANLIG FÄSTING:

    Fynd av fästing som sitter fast eller kryper omkring.

  • Rådnad
  • Sårbula
  • Lätt lokal svullnad eller klåda i huden.

    Vid svår klåda kan hunden riva sig så pass mycket så det blir sår.


    BRUN FÄSTING:

    Rikligt med fästingar i huden som gärna sitter i öronen och mellan tårna.
    Denna fästing lossnar lätt från huden.


    VID BORRELIOS:

  • Feber
  • Trötthet
  • Håglöshet
  • Ledsmärtot


    VID EHRLICHIOS:

  • Kraftigt nedsatt allmäntillstånd
  • Feber
  • Slöhet
  • Aptitlöshet
  • Hälta
  • Även diarré, kräkningar och blödningar förekommer ibland.


    SMITTA:

    Vid närkontakt eller från omgivningen.
    En fästing som väl har satt sig på hunden går inte över till människa.


    DIAGNOS:

    Undersök hundens päls dagligen.
    Låt inte en fästing som du hittat sitta kvar tills den sugit blod.
    Kläm inte på bakkroppen.
    Ta bort den med fästingplockare.
    Det är viktigt att hela fästingen tas bort, kontrollera att huvudet inte sitter kvar.
    Använd inte matolja, fett, aceton eller fotogen för att få bort fästingen.

    OBS: Om hunden är allmänpåverkad så skall veterinär kontaktas.


    BEHANDLING:

  • Tiguspray
  • Exspot vet. spot on (Recept)

    Vid annvändning av Tiguspray så ramlar fästingen av efter 3-4 timmar.
    Exspoten används dels som förebyggande medel och dels som borttagningsmedel.
    Om hunden fått den bruna fästingen så är det viktigt att sanera hela bostaden.
    Fästingar sätter sig inte på ett behandlat djur och medlet förebygger på så vis de fästingburna infektionerna.

    OBS!:Om du misstänker att din hund har en fästingburen infektion, ska du omedelbart kontakta veterinär.
    Genom ett blodprov kan sjukdomen konstateras och en antibiotikabehandling kan snarast sättas in.

     

  •  

     

     

    En liten berättelse... 

     

    Hur kunde du?

    När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade
    sönder och några totalförstörda kuddar blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig. Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplur solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen. Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du
    blev kär.

    Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom
    människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken." När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten. Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne.

    Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra. Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt.

    Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!" rOch du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.

    Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: "Hur kunde du?" Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan.

    I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

    Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?" Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne.

    Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

     

    Några ord från författaren;

    Fick "Hur kunde du?" dig att gråta när du läste det, som det fick
    mig att göra när jag skrev det? Det är den sammansatta historien om
    miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och
    kanadensiska djurgårdar.

    Den som vill ha denna text är välkommen att använda den
    för icke kommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras.
    Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och
    veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar
    att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar
    för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke. 

    Att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Tänk på att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.  

    - Jim Willis -